EMILIA,

Har haft en alldeles perfekt dag. Den började med ett besök till staden med Hanna, vi råkade shoppa lite men det va inte så faarligt! Sen träffade vi Lina över kaffe och gick sen till egna hemma. Där jag och Hanna satte igång projekt -fixing! Vi spikade fast hennes sladdar (haha spikade fast sladdar, sjukt dum egentligen) med såna klamer-grejer och satte sen upp hennes speglar. Vem sa att tjejer inte kunde liksom? Blev hur bra som helst.

Sen gick vi och mötte upp Ida och GICK sen till Maxi och köpte FRUKT (?), ja någonstans påvägen blev vi nyttiga. Sen gick vi hem till Hanna och hade mys framför tvn med massa frukt och glass och avslutade sedan dagen med musik och massa prat. Ni är min värld <3

Vet inte varför, men det är ett slag i magen varje gång. Och nu vet jag faktiskt inte riktigt varför längre. För det är inte en del av mig längre, vilket faktiskt känns så jävla bra. För jag är bättre än så. Men kanske är det för att det är en del av mina vänner, en del av deras vardag - det blir liksom en kedjereaktion. Och kanske hoppades jag alltid någonstans inombords att det bara var en fas, att du va bättre. Jag trodde du va mer än så, men det va allt du var. Jag hoppades att den tiden jag la, va mer än tidsfördriv, att det inte va för inget, att jag inte förstörde så mkt för inget men nu visar det sig att det va för inget. Du är inget.