EMILIA,

Tiden går snabbt. Två år går snabbt. Konstigt hur allt annat då kan stå still. för det känns fortfarande inte bättre. Det är fortfarande jobbigt och inget jag känner känns annorlunda. Man säger att tiden läker alla sår, men ingen berättade hur lång  tid det skulle ta. Vad är meningen med detta, med det vi gör? det borde väl finnas en mening, för om det inte finns det vad gör jag här?

Jag har alltid trott att det va jag som låg inne med fix idéerna, men nu börjar jag undra om det är min verklighet? Det är jobbit när man inte vet om det sitter i ens huvud eller om det ligger djupare än så. Hur ska man kunna skilja på det? Och hur ska jag kunna fortsätta framåt, när det håller mig fast här?

Jag vill inte komma ihåg, jag vill bara glömma. Eller vill jag?

Beyonce, is on!

Jag har världens bästa tjejer. Känns som det finns en del i mitt liv som börjar knyta ihop sig iaf. För jag har alla mina tjejer samlade, mer än vad jag någonsin trodde jag kunde drömma om. Nu känns det som alla är här, runt omkring mig, i min närhet, dom är här för mig. Kunde inte vatt lyckligare än när jag är med er, ni är ljuset i mitt liv, mina stöttpelare, mitt allt. Och jag är här för er, dag som natt. <3