EMILIA,

Asså det är helt sjukt. Jag önskar jag kunde glömma och förlåta, låtsas som det aldrig hänt. Men i hur många dagar som helst har jag gått runt och tänkt på detta och det bara dödar mig på insidan. Så fort jag tänker på det vill jag bara springa. Jag förstår inte hur jag för det första kuned vara så dum, det dödar mig mest just nu. Men för det andra, vem gör så? Vem kan verkligen konsten att förnedra och förstöra en människa så som du gjort? och vad gör jag? Gräver ner det, låtsas som det aldrig hänt. Shit, vill bara döda mig själv så fort jag tänker på det. Vet faktiskt inte varför jag börjat tänka på det nu, för innan har jag bara gömt det men nu dyker allt upp till ytan igen. Jag vill bara slå dej, försöka banka in allt som gjort så ont. Men du skulle aldrig förstå. Om jag inte är nog för dig, varför kommer du då tillbaka? Kommer du tillbaka för att såra mig? För att få dig själv att känna dig bättre? Jag vet inte, vet ingenting. Vet du ens själv? Jag kan inet låtsas och gömma allt som det aldrig har hänt, för det kommer förfölja mig tills den dagen jag skjuter mig själv för det, haha okej vi behöver inte överdriva. Men varför springer jag inte från dig? Varför springer jag inte så fort du börjar närma dig? För ja, jag är väl ett ego? jag vill ha dig här, men inte allt det som vatt. Allt gör så ont hela tiden och ändå kan jag inte bara släppa taget. Varför är det inte så lätt? Varför måste det va du? För när det kommer till dig känns det som all min logik flyger rakt ut igenom fönstret, all min självkänsla och alla mina principer - allt är bara som bortblåst. Då är det bara du kvar, bara du, ja bara du.

FATTAR DU EEEEEENS? Jag vill inte känna såhär, jag vill inte :( Bara så fruktansvärt många frågor, utan några svar.