EMILIA,

Äntligen funkar blogganedt som det borde, har vatt strul med mitt internet hela dagen.

Är bara så sjukt besviken på mitt liv förtillfället, allting fungerade för mig och med ens bara rasar det. Jag vet varför, jag vet hur och jag vet vad jag borde göra. Men om efter om trillar in, tanke efter tanke blir bara starkare och det är inte rättvist det du gör. Jag vet vad det betyder för mig, därför är det så svårt. Det finns ingen verklighet i det, det finns inte för det vet jag. Men dte finns i mitt hjärta, min tanke och mina känslor. Det är vad som gör det svårt, när det kunde vatt så enkelt som det egentligen är. Det är sårande, kränkande och rsande förbannat jobbigt. Jag blir galen på mig själv, mitt hår kommer ryka om jag inte får detta rättvänt. Det finns ju ingen sanning i det? Eller är det allt det är, för det är ju så det känns i mitt hjärta. Eller är det bara chocken som inte lagt sig? För jag vill ju inte, det räknas väl visst? Jag vet inget, allt rasar förtillfället jag måste bara se till så att det är de viktigaste grejerna som hamnar på rätt sida om mig och det är det viktigaste att jag vet.