Revenge is sweeter then you ever were

Jag vet inte varför jag låter det komma åt mig varje gång. Jag har ingen aning varför jag bryr mig, men jag gör det. Jag gnager i sönder mig själv. Efter allt är det allt jag velat till och med fortfarande. Men det ska inte få förstöra nåt, det ska inte få komma till mig.

Nu är det söndag igen. Drygt som fan faktiskt, tillbaka till ännu en skolvecka. Sjukt drygt att gå efter samma schema vecka in och vecka ut, det blir så långrandigt så man vill spy.

Nej nu ska jag dricka lite kaffe och vakna till lite.
Mer bloggande senare, ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0