EMILIA,

Vad man vill är oftast inte det man kan. Spänningen med att inte veta är halva nöjet med att känna. Hjärtat går sin egen väg, hjärtat pumpar ut för mkt känslor av vad som inte borde få vara medans hjärnan känner det som borde va det rätta. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna se förbi detta. Jag vet inte hur jag ska kunna dölja känslorna som finns där. Men att drunka i känslor som överväller mig med sorg, förstör mig sakta så sakta. Jag bhöver ett slut och jag tror jag fick det idag, när jag övervann mitt hjärta och gjorde vad min hjärna sa. För vad du känner är inte alltid vad som är det rätta. Jag önskar det fanns en väg som va den rätta vägen ur dethär, men hur ska man veta vad som är rätt när felet egentligen inte kan va nåt annat än du själv?

Internet har vatt nere ett tag, men jag är back on track och bloggande om de senaste underbara dagarna kommer inom kort ;)