EMILIA,

Om det fanns en chans på hundra att det kunde blivit bra, då hade jag chansat. Det fanns någonting där innan och det fanns där så länge. Men jag har tappat det, jag har tappat ntresset för dej, för dina lekar och för den du är. Det är helt enkelt inte intressant längre. Jag saknar dej och jag tänker inte släppa taget om dej, för mycket mer än så betyder du för mig. Du har gett mig så mycket, kanske mer än vad någon någonsin kommer att förstå. Det känns som jag känner dej på ett helt annat plan, känns som jag faktiskt känner dej. Det är svårt att förstå, jag gör det inte själv. Jag vet bara att om jag kunde hade jag gjort allt i världen för dej, jag hade fått dej att må bra, jag hade fått dej att skratta men jag kan inte. Det finns inte mycket annat heller jag kan göra längre, men jag släpper inte taget- jag bara låter det vila. Jag finns här som jag alltid gjort, men jag bara låter det vila. Jag ser något nytt idag och det är att den jag är ska inte påverkas av andra för att jag ska kunna må bra. Jag mår inte bra, jag mår skit när det är såhär. Jag ser idag något som jag aldrig sett tidigare och det är dags att göra något åt det, det är dags att va ett ego!