EMILIA,

Ska jag va ärlig? Riktigt ärlig.. Jo, för sanningen svider. Detta med! Ja, för ska jag va ärlig så går det inte en kväll utan att jag tänker, och undrar: vad va det egentligen som gick fel? Vad va det jag gjode fel? Jag älskade dej, jag tog hand om dej. Jag gjorde allt för att du skulle må bra, jag gjorde allt för dej. jag fick inget tillbaka för det, allt jag har fått från dej är skit. Men det räckte för mig, kärleken va stark nog. Tryggheten, familjen och livet jag hade då va mer än allt man kan önska sig och det finns bara inte mer. Den jag va då finns inte mer och det gör ont att veta att du förändrade mig, du gjorde mig osäker och dum. Jag vill inte va dum, jag vill älska - jag vill älska livet, jag vill älska människorna i det. Men jag kan inte längre. Jag försöker ge mitt hjärta till någon, ge av vad jag har, ge av hela mig. Men delar av mig finns inte längre, delar av mig har du tagit, vissa av dom delarna har du behållt, vissa av dom delarna har du slängt. Småsaker spelar ingen roll, det som spelar roll är att jag är inte hel. Smärtan förföljer mig och det enda jag undrar, det endajag vill veta är, blir jag hel igen? Jag trodde vid tillfällen att jag hade gått vidare, trodde det hade slutat göra ont. Men vid tillfällen visar det sig att jag hade fel. Så vad gör man? Vad gör man för att sluta göra ont? Vad gör man för att släppa taget vid det som vatt? Hur gör man för att släppa in det nya, hur gör man för att lita på någon igen. Hur ska jag ge av hela mig, utan att va rädd? För jag är rädd, rädd är allt jag är. Jag är rädd för att det inte ska räcka, rädd för att inte va lika bra, rädd för andra ska va som du..