EMILIA,

Typ vilken sekund som helst kommer jag gråta ögonen ur mig, men just därför tänker jag låta bli.
Jag hatar denna jävla måndagen för absolut inget går som jag vill och allt är bara allmänt skit. Jag har ungefär 300 grejer att göra till skolan, men har jag gjort dom? nej inte dii-rekt! Dessutom saknar jag dej, innerligt och hederligt. Men jag vill verkligen inte! Jag vill inte höra av mig, för helst vill jag inte ha nåt med dej och göra. Jag vill inte säga förlåt, för jag har inte gjort nåt fel. Hm, jo det har jag väl kanske lite. Men det är smällar man får ta! Jag skämms kanske lite över vad jag sa, men jag fick iaf ett ärligt svar av dej. Det va du som gick, inte jag. Det va bara jag som valde att ta slut på detta. Men fan, det är så mycket jag vill veta och så mkt jag vill fråga. Så om du nu verkligen är den du säger du har blivit, om du är den jag tror och hoppas så hör du av dej. Men jag hoppas inte på det, jag tror inte på det. För varför skulle du? Du gjorde det ganska klart för mig att du skiter i mig, totalt.

Förtillfället består hela jag av bara luft, känner mig som ett stort svart hål.