EMILIA,

Vad hade jag förväntat mig, att tiden skulle stå stilla? Att allt skulle va såhär bra för alltid? Men jag hade aldrig väntat mig att du skulle förändras, att du skulle va den som gick. Antaglien är det bara jag som måste vakna upp och inse att alltíng kan inte alltid va så bra som jag vill att det ska va. Och jag måste få dej att förstå, that nothing else mathers. Är det vad som gör dej glad, vem är då jag att stå i din väg? men kan ändå inte låta bli att känna som jag gör. Så isf måste det väl va något som är fel?

Jaha, då har det snart gått tre månader då. Förstår verkligen inte!