EMILIA,

Sitter och lyssnar på Uggla nu när det börjar närma sig lägg dags. Första gången, sicka minnen man har till den låten. Träffade en gammal kompis ute i fredags (förövrigt så lät jag som hundratjugotre år där) och hon har en stor del i de minnen. Jag saknar det, som du sa det va lätt då man visste var man hade varandra och ja det va bra då..

De senaste dagarna och ja veckorna, kanske tom månaderna har varit bra till och med underbara. De slutade idag med något som skulle vatt början på nåt ännu bättre, inte för att det är slut. Men du sårad mig idag, precis så som jag inte trodde du skulle göra. Vet inte varför jag alltid tror att det är annorlund med dej, jag vet inte varför jag sätter dej på en pedistal. Antaglien för att jag hoppades på nåt bättre och annorlunda. Jag vet inte ens om du förstår hur det känns för mig att höra nåt sånt. Det finns så mkt jag vill säga till dej, jag vet bara inte hur och jag vet bara inte vad mening med det är. För vad jag än säger kommer det inte ändra det du sa och det kommer inte få mig att tvivla mindre..

You made me change..