But you don't really care for music, do you?

Så, då va det klappat och klart - presenten är numera fixad. Det borde va olagligt för mig att vistas i stan, jag faller för frestelsen varje gång. Snart är jag fattig, köpte två par ur gullig örhängen till mig själv. Ett par blå typ som passar otroligt bra till mitt vackra armband jag fick av Ida när jag fyllde år och ett par silvriga, vilket va viktigt för alla mina silvriga baar försvinner. Jag tappar alltid det ena! Har ungefär 300 par, men bara ena örhänget kvar.

Ikväll blir det antaglien utgång, banken - jag gillar det. Mer och mer förra sommaren all over, vilket kanske inte alltid är det bästa (?).. Så då blir det isf förgille med några brudar, var har vi dock inte funderat ut ännu, men det kommer det med. Roligaste att Hanna ska med ut, hon fyller ju stor flicka efter 00.00 :)

Fast hade inte heller bangat en sjukt slapp hemmakväll under täcket och en bra film. Jag är sleten för år och år framöver, vet inte hur jag lyckas egentligen.

Jag vet inte varför, men ett större och större hat har börjat växa emot dej. Du brukade va en del av mig, men nu känns det bara som du går emot mig. Det känns som du lever det liv jag skulle levt och det känns inte rättvist längre. Du brukade va den som förstod mig, nu känns det bara som du går emot mig. Jag vet inte varför jag inte kan låta det gå, jag antar att det betydde för mkt för mig. Jag är besatt av tanken, besatt av ett avslut. Jag kan inte må såhär längre, när jag vet var skon klämmer kan jag ta av den - men den har bara fastnat nu och den går inte att ta av längre. Det är så det känns, du om någon borde förstå.

Cuz you got me, you got me good.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0