EMILIA,

Nu hade jag faktiskt tänkt klaga lite för det är ingen bra måndag nej. Fast finns det någon måndag som är det? Först och främst är jag extremt trött, sen är jag hungrig för jag har precis tränat men jag orkar inte äta pga att jag mår jätte illa och har gjort det hela dagen, dessutom har jag jätte ont i min arm. Orsaken till dej vet jag inte, eller jag vet inte hur det började iaf. För jag hade bara ont sådär helt plötsligt, sen skulle Semir försöka laga min arm men det slutade istället med ännu mer ont och ett jätte blåmärke :/ Och idag när jag och Ida va o tränade pajade mitt knä helt o hållet, har cp sjukt ont. Så förtillfället sitter jag bara här och klagar över hur dåligt allt är!

Jag förstår mig inte på din dubbelmoral grej, eller ja vad det nu än det är du har för dej. Det har gått veckor nu, har du hört av dej? Nej, trodde med det. Ibland undrar jag om du överhuvudtaget bryr dej. Kanske har jag inte varit mkt bättre, men är det inte det som är meningen? Att du ska va bättre än mig? Du förstår nog inte, att du har varit mitt liv sålänge, ni har varit mitt liv jag praktiskt taget hela mitt liv. Det känns.. Jag vet inte ens hur det känns, jag vet inte ens om jag kan säga att jag saknar dej, är bara så sjukt ledsen och besviken. Trodde verkligen du hade förändrats, trodde du hade blivit till någon bra. Och jag trodde verkligen på dej när du sa att jag hade fel. Men nu tvivlar jag bara på dej och på allt. Är inte detta det enda som ska hålla livet ut? Är inte detta det enda du har som du inte kan välja att bli av med? Jag undrar jag..