EMILIA,

Den tiden känns som en dröm. Vet inte vem jag var och dom dagarna känns som en sjukt konstig och annorlunda dröm. Kommer bara ihåg att du väckte mig den dagen du gick och den gammla jag försvann och jag växte över en natt, jag har inte vatt densamma och det vet jag med. Men att allt det känns som i ett annat liv borde göra det lätt, men istället känns det så sjukt svårt?! Asså jag har så sjukt svårt att förstå vad jag känner och jag vet nog inte riktigt egentligen. Men är så fast på något sätt och vet inte vad det är som får mig fast vid den tanken eftersom där egentligen inte borde finnas något. Har nog bara aldrig vatt med om en människa som dej, så sjukt svårplacerad, underbar men hemsk, bra men så dålig. Har tänkt på det många gånger, har bara väldigt svårt att förstå det.