EMILIA,

Fortfarnade ingen lycka, med sömnen alltså. Orkar inte va vaken, funderar på att gå ut och gå en runda eller nåt.

Jag klarar inte detta, att du får mig känna mig som världens sämsta människa hjälper mig inte just nu och att jag håller fast vid detta för att det är vad du behöver. Jag vill göra detta, men jag kan inte. Hur ska jag någonsin få dej att förstå? Det är för smärtsamt, det gör för ont och du är fortfarande samma person jag inte kunde leva med så varför skulle det va annorlunda nu? Jag är rädd, mest för att jag inte vill se dej såhär.. Jag har gjort det för många gånger och vet inte vad jag ska göra längre. Jag kan inte va där föralltid, kan inte fortsätta må såhär pga dej..

Jag behöver dej nu, så var är du? Jag behöver dej bara att säga att allting kommer bli bra