EMILIA,

Ligger och kollar på film och försöker söva mig själv, vill bara sova nu! Det har vatt en lång dag och orkar bara inte tänka mer..

Har sån fruktansvärd ångest, för gårdagen och ja för allt annat med antaglien. Vill bara få dej att förstå, vakna upp - eller få dej att känna vad jag kännt antar jag. Men denna energin jag lägger på att va ledsen och må dåligt är du inte värd, du är inte värd något från mig, du förtjänar inte det och dt vet jag, därför det är så svårt med. Jag vet inte ens vad jag ska säga eller skriva längre för att få det ur mig, jag vill bara glömma. Det äter upp mig inifrån, mest för att jag vill men förnekar det. Mest för jag vet egentligen precis, men förnekar det. VAD GÖR MAN? VAD SKA JAG GÖRA? Om jag kunde spolat tillbaka tiden, hade jag gjort det, hade jag kunnat radera det hade jag gjort det - jag hade gjort allt förtillfället för lyckliga dagar, med eller utan dej.

Det är inte så direkt att jag har nåt val..

Fuck this