EMILIA,

"försvinn aldrig", "försvinn aldrig"..

Dom orden ekar i mitt huvud, alla dina ord ekar i mitt huvud.. Dom spelas om och om igen! Men du vet inte, du vet ingenting. "försvinn aldrig", jag skulle aldrig svikit dej, lämnat dej ensam, aldrig, aldrig.. Men du vänder mig ryggen gång på gång och jag vet att hur jävla gärna jag vill säga att jag inte kommer finnas där för dej när du ligger nere i skiten och ber om det, så kan jag inte säga det.. För jag vet att i slutändan så finns jag där för dej, hursomhelst! Det vore att ljuga för mig själv att säga att det inte gör ont, det vore att ljuga om jag säger att jag inte tänker på dej, det vore att ljuga för mig själv att säga att jag inte bryr mig om dej, det vore att ljuga att säga att jag är över det. Så jag tänker ljuga, det krävs mindre av mig att låtsas som verkligeheten och sanningen inte finns där ute - för den kan inte finnas och den borde inte finnas.

"Detta finns inte, det får inte, det händer inte, det går inte." Det va vad jag sa.
Det är vad jag står fast vid. Allt annat kan du glömma, det finns inte. Precis som att du inte finns.