EMILIA,

Tillbaka. ÅÅH! Hatar att känna som jag gör, ibland känner jag mig tvingad. Men vill inte du ska må som du gör, vill bara att du ska må bra. Det är väl inte mycket begärt? Jo, på mig är det. Stundvis vet jag inte om jag ska skratta eller gråta om jag bara ska lägga mig ner och ge upp, eller om jag ska ska glömma mitt hjärta, vad det säger och vill och ge upp allt till dej? Vad jag än gör så är det inte rätt och vad jag än gör så kommer det aldrig få dej till att må bra. Känns som detta ligger på mitt samvete och för vad? Ännu ett brustet hjärta? Fuck this, helt enkelt. Varför kunde det inte bara vatt lätt, för en dag iaf? Varför kunde man inte känna för det som gör en gott istället för dåligt, hur kan det va så svårt att välja rätt väg? Tänk dej att minsta lilla handling kan få dej till att förstöra allt. Kan aldrig få tillbaka det och vill inte ha tillbaka det heller, för det skulle aldrig kännas rätt. Men bara tänk.. "Följ ditt hjärta" - seriöst?

I gave it away to you long long time ago.