EMILIA,

Ja, som sagt är det söndag igen och som vanligt är det jag och min söndags ångest. Fast har även spenderat dagen på lite julmarknad med Lina och Julia. Stoffe kom också hit för att säga hejsvej, för imorgon åker han till Malmö och bor där i en vecka.. Men sne har det bara vatt jag och min ångest, massa plugg, lite present inslagning men ja annars bara ångest. Fast än denna helgen vatt sjukt fin på ett sätt har det vatt så jäävla mycket skit denna helgen med, känner mig helt nedslangen över allt jag måste bära på just nu..

Så många gånger jag ställt upp för dej, gett upp mitt liv för dej, satt mig själv på pause för att få dej att må bra, sänkt mig själv för att höja dej och jag har aldrig någonsin fått nåt tillbaka. Jag har nog aldrig kännt mig uppskattad av dej och det gör ont. Jag bad dej om en sak, en sak på hur lång tid som helst och jag va inte ens värd det? Det är bara ett bevis på att människor inte förändras och att människor inte förtjänar andra chanser. Som jag ställt upp för dej och som jag kämpat för att få dej glad, jag har inte ens hört ett tack! Jag är inte som dej, jag vill inte va det.. Jag kämpar med allt jag har för att dölja dom sidorna av mig, för sån vill inte jag va. Vill inte att du ska komma åt mig så, för du är den enda som riktigt kan sänka mig så mycket, vill inte bry mig och vill inte känna mig så knäckt, sviken och sårad av dej. Alla gör vi fel och alla gör vi misstag, men man gör inte om dom gång på gång på gång. Jag är sårad, jag är ledsen och jag är trött på att vara inget för dej, trött på att vara ditt mellanting, nästbäst. Jag har försökt, I'm done trying men det kommer aldrig sluta göra ont när det kommer till dej.

Inget är som det ska just nu, allt är upp och nedvänt. Men jag biter ihop och hoppas allt hamnar på rätt håll snart.

Jag raderade dej.