EMILIA,

Jag kan inte ta detta längre, jag faller ihop.. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna längre, detta är bara för jobbigt nu. Jag sa till dej att du skulle ta din tid, men du bara la dövörat till. Jag sa det för en anledning, för att jag inte ville bli sårad igen. Men nu sårar du mig. Det är alltid lättast att ge upp, va det någon som sa en gång.. Kanske är det lättare än att kämpa, lättare än att möta alla hinder som finns påvägen. Men det är svårare att släppa taget- jag har en kamp med mig själv varje dag. Om jag ska lyssna på dom som vill mitt bästa, dom som är i ett lite bättre tillstånd att göra ett beslut än vad jag är. Eller ska jag stanna här och kämpa? För jag börjar tvivla på att du är värd det. Jag vill prata med dej, komma åt dej, lösa detta - men det enda du gör är att stänga av. Jag skiter nog i detta nu.. FAN DEJ!