EMILIA,

Vet du hur det känns? Vet du hur det känns att leva utan dej varje dag? Ibland känns det som jag har allt, allt i världen för att klara mig. Jag känner mig så lyckligt lottad med alla vänner jag har, alla som är runt omkring mig är bara underbara och jag är bara glad, för en gångs skull känns det faktiskt helt okej och jag klagar inte. Men det är alltid nåt som saknas, alltid någon som inte ringer, alltid någon som man inte kommer hem till, alltid någon att inte, alltid någon som man inte kan berätta grejer för och göra stolt. Det skär i mitt hjärta mer än vad du anar. Jag kan älta allt, fram och tillbaka jag kan tänka på det finaste som finns i världen,göra vad som helst. Men det är alltid en del av mig, en del av mitt hjärta som saknas. Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag försöker verkligen här, jag försöker lämna dej bakom mig, lämna den delen av mig. Men det går inte, jag faller i samman här utan dej. Hur mycket berör det dej? Om du inte kan älska mig för den jag är, om du inte kan sätta mig före andra som du borde göra Är du inte värd det, det vet jag också. Men jag har inte valt dej till att vara en del av mitt liv, du bara är det och jag kan inte radera det. Jag kan inte ta bort en del av mig själv. På något sätt, någon gång har jag kommit över detta - då finns jag inte där igen. Aldrig mer, vill jag känna såhär.