EMILIA,

Dom dagarna.. Uschja, dom dagarna dom skär i hjärtat. Blotta tanken på att va tillbaka var jag va då får mig att gråta. Jag trodde nog jag hade blivit sårad, jag trodde nog jag visste vad jag skulle hålla mig borta ifrån. Men det kan jag inte vetat. Jag hoppas jag vet nu, eller jag antar att jag gör samma dumma fel som alltid. Men jag är inte samma jag och jag kommer nog aldrig vara det, även om jag vill. Så dit, där jag va innan, så lågt, så nere, ska jag aldrig va igen.

men är förtillfället påväg mot ett nervöst sammanbrott.