EMILIA,

Jag har svårt att släppa det, sju långa år- det är en lång tid utan dej, det är en långtid utan ett avslut. Det är svårt att låta bli dessa skuldkänslorna även om jag vet att det inte är mitt fel. Men allt jag vill är till dej, jag vill säga hejdå, jag vill se så att du har det bra. Men det verkar som det aldrig kommer hända. Vi saknar dej allihopa, det är bara lättare för vissa att visa det. Du, du va min idol när jag va liten allt det du kunde göra, allt som du åstakom fast än du egentligen inte kunde. Du var länken mellan allihopa och nu är allt bara splittrat, det är inte så det ska va utan dej. Jag kände aldrig dej på riktigt, jag kände aldrig den personen du va hela ditt liv och jag är ledsen att jag inte fick tillfället. Men den jag kände, höll min hand när jag va nere, dansade med mig för att få mig glad, lekte med mig när ingen annan ville. Den delen av dej som jag kände, räckte långt och väl för att du skulle sätta spår i mitt hjärta. Dom minnen jag har av dej, även om dom inte är många är ändå dom bästa jag har. Jag vill ha dej tillbaka, jag vill kunna säga hejdå. Jag vill inte känna såhär längre.