EMILIA,

I snart 22 år har du varit här på varje dag som har betytt något. Snart kommer den enda dagen på året som har varit min, i 21 år har du varit här varje gång men inte på den 22 året. Nu är du borta. Sakta sjunker det in att du faktiskt är borta. I 21 år har man bettet sig som ett barn en gång om året. Detta året önskar jag jag kunde byta ut det mot dig. Jag skulle byta ut det mot att träffa dig en sista gång. Det är helt ofattbart att du inte finns mer. Klockan tickar och den 22 års dagen närmar sig. Allt jag begärde va att inte va ensam, nu är jag en man kort och ensam. Besviken. Ledsen. Saknad.