EMILIA,

Glädjeruset strömmar genom min kropp, idag vaknade jag med båda fötterna på jorden. Tänkte på mitt kontrakt och insåg att det inte längre går och vänta på att livet ska komma till mig. Jag måste komma till livet. Tog en chans och tog tag i min framtid. Jag behöver vara i mörkert en stund för att se att jag kan bli bättre. I mörkret hittade jag inget annat än rädslor och insåg att det är inte hur jag vill leva mitt liv. Jag vill ta lyckan i mina egna händer. Ta chanser och bli mer. För en stund va jag rädd för att vanan jag byggt upp blev slutet på lyckan jag hittat. Men du är stark och någonstans inser jag att du hade rätt och med din ärlighet gjorde du mig stark. Sluta aldrig va ärlig mot mig. Sparka mig i röven, va mitt allt. Du hade nog rätt så mkt rätt. Till en del. Jag va rädd för att jag förlorat min chans att bygga på något nytt när du sa jag kunde glömma det du sa. Du sved och jag insåg i samma sekund som du skrek att livet utan den chansen hade blivit mitt dopp. Jag tar den även om du ångrat dig. jag tar den vare sig du vill eller inte, du får mig, du får hela mig vare sig du vill eller inte. Du har inget val. För jag tar lyckan i mina egna händer och gör den till vår. Aldrig tänker jag förlora detta, denna lyckan för min envishet att hålla fast i gamla mönster. När du inte längre orkar hålla fast så tänker jag klamra mig fast. Aldrig tänker jag förlora denna lyckan, lyckan med dig.