Grr
Mot jobb, lila illamående som innan. Känner mig lurad på livet!
Godmorgon då!
Idioti. Att boka tvättid klockan sju. FML! Kvart över nio vad jag nere i tvättstugan. Vem tror jag att jag är liksom? Sitter här och bälar i mig yoggi i hopp om att detta illamående ska sluta. Det får gärna ta slut nu. Kaffet får rinna ner nu så jag kan vakna så kommer jag må ännu mer illa. FML, igen! Tisdag. En sväng jobb idag. Sen är det onsdag, perfekt jävla onsdag.. Helgen närmar sig och jag är i hundra dilemman. Sucks to be me i detta illamående..
monster
Jag skulle kunna dö för rättvisans skull
Vill spy lite i munnen. Vill spy lite över mig själv. Vill spy lite över dom flesta. Man kan lätt ta reda på det mesta om de flesta idag liksom. Och se igenom dom är som att leta efter mjölken i kylavdelningen på maxi - jävligt enkelt. Förstår inte hur jag kan lägga energi på att störa ihjäl mig på ytliga, patetiska människor som gör aaaallt för uppmärksamhet, vilken uppmärksamhet som helst. Har man någon värdighet så vill man väl ändå ha det av rätt människa eller? Är alla liksom bara uppmärksamhets horor these days? Jag blir pist och irriterad, och egentligen vet jag inte varför jag bryr mig? Kanske för att jag inte vill va runt hyckleri och människor som gör mig äcklad? Är det helt fel eller? Man är väl huvudpersonen i sitt eget liv och väljer sitt egna liv och blablabla! Men fan asså har vi inte kommit längre än äckel, avundsjuka och hyckleri? Verkar inte bättre. Och jag vill spy i munnen lite hela tiden när jag tänker på det. Och skillnaden mellan uppmärksamhets horor och ashål som inte bryr sig ett skit är hårfin. Kom inte och klaga när ni blir behandlade som skit för ni sätter er själva där precis som jag sätter mig just här nu. Fuck
Take me by my hand
Jaha. imorgon är det en ny vecka, veckorna tycks rulla liksom.. Jag rullar med. Och ska jag va ärlig så vill jag inget hellre än att ligga ensam i min säng hela veckan och där finns inte ett ben i kroppen som skriker efter helgen. Den största oron ligger framför mig. Och jag vill bara ligga här. Helst inte ha helg.
Peace
Dramatisk, skadad, sökande.. Cirkel ett mönster och när jag gjort allt det jag brukar så drar jag tillbaka i rädslan om att förlora.. Jag kan inte alltid ha fel, jag kan omöjligt ha fel i vad jag känner. Varför kan jag inte bara göra någonting normalt. Som att säga hej snygging, idag skaffar jag ett förhållande, imorgon berättar jag att jag älskar dig, i övermorgon sover vi alltid hos varandra.. Nej aldrig har det funkat så för mig, jag är trött på att va ett missfoster. Trött på att alltid sätta mig själv i se svåraste situationerna vare sig det är medvetet eller inte. Är trött på att klura och fundera, luska och snoka för att ens få reda på nåt. Tydligen inte ens när jag ändrar mitt sätt att prata kan jag lyckas få ett normalt svar. Jag backar och lever åter igen som ett missfoster.. Kom igen, när blev det enbart en ( dessutom den som aldrig pratar) som tar två framåt? Av den slutsatsen drar en person som jag att man är fett ensam om att vilja gå framåt..
Trevlig lunch!
Do you even understand I have to let go of your hand?
Detta kommer aldrig funka.
Today
Du drar slutsatser.. Och du gör antagande.. Du tror och du vet, du känner.. Allt du har kvar är det som äter upp dig in ifrån. Jag vet inte ännu hur det är möjligt att lita på en människa. Du kan intala dig själv att allting är som det ska, men hur kan du någonsin va säker? Du kan inte kontrollera det du inte kan kontrollera helt enkelt.. Kanske är det ren avundsjuka eller har jag möjligt bara satt nig själv i fällan? Smärtan tar över och allt du har kvar är the Pain. Du finner allt du sökt, men hamnar ändå i ett tomrum. Hur är det möjligt att världen går vidare när den står still för nig? Kan inte hantera det längre och faktum är att dom alla lever mitt liv för mig. Hur kan jag möjligt aldrig sätt din värld när alla andra är så hjärtligt välkomna.. Jag vill hem. Men hittar alltid mig här på denna sidan. En liten sak blir allt för mig, medans du alltid hittar ett sätt att gå vidare. Vi är kanske inte dom samma. Kanske behöver jag bara att vi är ibland.
If
If you cant here me scream, when Will you Ever here me?
Och
När man vaknar upp så är det samma sak igen. Du i din värld där jag är ingen. Jag i min värld där du är allt.. Bara en saknad, som är förstår för att stå ut med.
Faktum
Tillbaka till detta, oron stiger mig i huvudet.. Kan inte sova.
I need you
Det är sjukt hur hela världen kan finna tiden medans världen utanför är viktigare för dej.
Half empty
Är det själviskt när man önskar någon samma missöde man själv går igenom? Jag är inte själv i detta. Men ändå så ensam. Var är rättvisan i denna isolering? Det finns inte en chans att du någonsin kan sätta dig in i vad jag känner. Istället kan du leva på, leva i ditt andra liv som ingenting hade hänt. Jag drunknar i sorgen medans du simmar på ångorna.. Kanske är det ingens fel. Men att drunkna i denna sorg, avstängt från allt som borde va normalt - själv, helt själv gör för mig just nu så fruktansvärt mer ont än faktum. Och att vara en del av det livet, livet i förnekelse och ytlighet är verkligen ingenting jag vill. Jag är glad, glad för absolut ingenting just nu.
<3
'Cause I'd surrender everything to feel the chance to live again I reach to you I know you can feel it too
We'd make it through A thousand dreams I still believe I'd make you give them all to me I'd hold you in my arms and never let go
I surrender
I know I can't survive another night away from you You're the reason I go on and now I need to live the truth right now, there's no better time from this fear I will break free and I'll live again with love and no they can't take that away from me And they will see
Today
Ofattbart sugen på köttbullar, jag har köttbullar men bara ett skitigt stekjärn. Pallar inte diska idag. Så får hitta på nåt annat som kan mätta denna mage.. Trött, trött, trött och så jävla trött.. Tydligen ska jag jobba snart.. Dör av trötthet..
dag100
Ingen utveckling alls. Mår skit.
Remember how much you miss me
Så i en enkel ekvation kunde vi alla räknat ut att det va exakt såhär det skulle bli. Skulle ibland vilja va en fluga på väggen för att se. Vägen dit jag vill kanske inte är så svår för tydligen är den upp till mig? Mycket möjligt, men man kan möjligt va en om en tvåsak liksom. Detta hade ingenting med dagens inlägg att göra?? Men jag är inte arg, orkar inte ens försöka va arg jag bara visste att det va exakt såhär det skulle bli
Typiskt. Mår sämst idag med. Väntar på att kaffet ska rinna ner, sen hoppas jag jag orkar laga scones för det hade vatt super gott. Tage har iaf redan vatt ute o gått och helst vill jag bara gå o sova igen.
Hej!
Ps
Vad gör man liksom inte när man har husarest - Joo, man duskar, lagar mat, bakar och städar. Imorgon ska jag tvätta och baka nåt nytt.
Alone
Mot all förmodan tog jag mig ut, nu verker jag enda ner i småtårna.. Ett vandrande lik och gick springer snabbt vidare innan någon hinner fråga så att tårarna sprutar. För jag kan inte stanna för då måste jag kanske prata och måste jag prata är jag inte riktigt säker på att jag kan ljuga.. Så medans allt kryper ur kläderna, har jag blivit beroende av maxi och att laga mat. Min nya glädje så att jag slipper liksom prata när jag lagar mat till mig själv. Jag kommer bli smällfet av all mat och kakor. Idag köpte jag bakpulver så jag kan laga scones imorgon. Tage är i skamvrån så inte ens honom kan jag prata med idag. Kanske skulle jag gå in i köket o diska. Hundra sms om mina sorgsna ögon, jaha vad svarar man på det? Jag gillar mina poppy eyes?
London i miss you.
break the spell
Idag mår jag skit. Idag är jag lite orolig. Idag kommer jag inte längre än täcket når. Omöjligt. Tage kommer hata mig. Men minsta lilla röresle får mig vilja spy. Mitt hår är ett enda stort svinto och jag behöver dig bara här älskling. Spenderat 6000 tusen på räkningar, sparat två till london. Känner mig återigen fattig. Älskar löning. Kan jag ta mig upp idag ska jag baka cupcakes <3
mat?
Jaha. Har inte så mkt att säga. Bara ett huvud fullt av tankar och en seperationsångest större än någonsin. Och jag skulle be dig att stanna en gång till om jag trodde det skulle göra någon skillnad. Men du är inte en sån lätt nöt att knäcka. Så klockan fyra ska jag jobba, jag hoppas att mina ögon som är unstoppeble these days stannar sig själva när jag kommer till jobbet. Vad ska jag äta? Kanske allt vin jag har i kylskåpet skulle va ett bättre alternativ.. Hungrig är jag och kanske ska jag bara köra en lite sväng o se om jag kan hitta någon mat..
Dying here, crying here
Drunknar här - här i en verklighet som känns som en film. En patetisk verklighet. Eller en patetisk dröm. Mardröm? Allting är så rätt på så fel. Och det enda jag vet att jag drunknar i sorgen samtidigt som jag slår mig i huvudet med den patetiska känslan "det händer aldrig mig". Det finns inget rätt i detta. Bara en stor sorg. Som förhoppningsvis en dag blir ett smart val. Va så säker på att en dum tanke aldrig kunde bli verkligehet. Och nu drunknar jag här.
The one that got away
varför fattar jag aldrig något, varför är där alltid hundra grejer jag borde fatta som jag inte fattar som smyger upp som en bomb i mitt huvud. jag är klar med att försöka förstå. Ja man kan alltid fråga men jag är trött på att fråga jag är trött på att bry mig. Allt jag vill är att dricka ett glas vin. Jag vill gråta hela tiden. Men idag tänker jag fan helt enkelt fucking inte bry mig.
Fångad av en stormvind
Det har gått sju dagar och jag har ont på ställen man inte borde. En miss i planeringen och jag fattar ingenting. Inte ni heller nu va? Dumt av mig att ta upp detta. Men ibland måste man ta upp saker som man inte vill. Så sju dagar. Och jag har iaf sovit utan drömmar om det. Så en smått nervös känsla börjar krypa upp. TYpiskt. Vem skulle liksom inte vilja sjunga med Carola.
TYFUS!
Inser att det bästa man kan göra i stunden du inser att det du väntar på inte kommer hända, gör dej otillgänglig för det att hända - så är du iaf säker. Så säker är jag nu denna natt. Kanske kan man få en stunds sömn till wicked game. Kanske väntar jag fan iaf. För det är det jag alltid gör. Lär känna mig och gör allt tvärt emot vad jag säger att ni ska så hamnar ni iaf på rätt sida av mig och inte bitterfittan sidan. Men hej då då
wicked game
The world was on fire and no one could save me but you
It's strange what desire will make foolish people do
Im yours to keep
This is not what I intended
I always swore to you I'd never fall apart
You always thought that I was stronger
I may have failed
But I have loved you from the start
Ledig dag
Har haft en underbar ledig dag faktiskt. Kvalletid med mig själv. Inget ovanligt, på sistonde känner jag mig rätt så van och bekväm i ensamheten. Städade först hela morgonen och sen åkte jag och solade. Sen åkte jag hem och hämta Tage så hade vi egentid på stranden, lång och härlig promenad. Sen åkte vi hem till familjen snedstigen och käkade och mös. I bilen hem fick jag ta en extra runda för de va så mysigt o köra runt i mörkret, insåg då att jag aldig skulle vilja byta bort alla mina hundra familjer, hur underbart det är att ha delade familjer istället för en liksom. Mer av det goda :) Och tiden jag spenderar. Den tar mig längre ifrån. Snart tror jag att jag börjar om. Helt själv. Har väntat på dagen när jag är redo att starta något nytt. För mig närmar sig dom dagarna. Jag känner längre inget behov av att känna något för det gamla. Dagarna påminner inte längre och jag känner mig nu äntligen redo att börja om. Jag hade hoppats att få göra det med någon. Men när jag känner att jag kan ta det klivet, tänker jag inte låta någon stoppa mig. Men jag hoppas att du vill göra mig lycklig för så lång tid som du orkar. Undrar dock om du någonsin kommer vilja vara på samma ställer som jag. Jag önskar så <3
Erase me
PLAN B!
Come drown with me
Underbar morgon nooot.. Tage jävel är helt otrolig när jag sover lite för länge enligt honom. Klockan nio började han ta sats från ena sidan av sängen för att hoppa på mig. (Gjorde as ont) Skällde, slickade mig i ansiktet och fortsatte attackera allt för att han tyckte inte det va kul o sova längre..Egentligen är det jätte charmigt - MEN INTE NÄR MAN SOVER! Som sagt ledig dag och bara massa måsten framför mig, sen ska jag ragga till mig en hemma gjord måltd. Och ännu en gång får jag som många andra dagar denna veckan bekräftat vad jag känner och inser att du kommer inte fatta nånting..
Super
Supertrött, super hungrig, super sur, super dryg, super bitter.
Kära blogg vem skulle jag prata med när jag kom hem om jag inte hade dej? Jag och Tage är ju liksom ovänner. Kära Gud allt jag önskar mig idag är lite hemlagad mat och en mysig kram.
Work
Lång väntan på lunch och nu är den här.. Och jag fortsätter irritera skiten ur mig på allt som egentligen bara är jobbigt.. Typiskt. Keeping My pokerface!
Time
Här är tyst ikväll.. För en stund trodde jag det skulle kännas bra.. Men så fort din röst försvann inser jag att detta kommer aldrig bli okej..
the way I feel
Vad som än är sagt. Så finns där inte en möjlighet. Det får mig att ruttna inombords att du tycker det. För det bevisar för mig hur olika vi är. Borde inte säga mer innan det blir för mycket sagt. Men kan återigen inte stå här o ruttna bort medans resten av världen flyter på..
somebody told me you are not coming home
Har gjort ett tappert försöka att försöka se mänsklig ut. Snart dags för en jobb omgång sen vill jag dö.. Inget känns positivt idag och jag önskar jag kunde förklara när det gjorde det.. But I keep moving o in a world I dont belong.
Done
Sen klockan tio har jag suttit här och stirrat. Jag har stirrat oh stirrat. Haft en och samma tanke som snurrat runt. Jag är värdelös. Men jag vet fan inte hur jag ska göra mig bättre.. Försöker att lätta tankarna men inget kommer ut på rätt sett. Så jag sitter här och stirrar. Stirrar. Stirrar och stirrar. Jag ska jobba klockan tre. Vill inte jobba klockan tre. Jag vill gå o lägga mig. Funderar på att göra det nu men då hade jag somnat o aldrig kommit till jobbet. Diskat skulle jag gjort idag. Men där finns ingen enregi till något. Helst vill jag bara sova föralltid. Jag är trött. Trött och inte alls hungrig. Och musiken som jag spelar om och om igen börjar bli dödligt trisst. Skickar sms med en text som innehåller inget av det jag ville säga. Utan svar. Så vilket fall som helst är det till ingen nytta. Klockan är 20 i ett. Och jag har snart suttit här i tre timmar, i min del av soffan och stirrat. Vägrar skicka fler meningslösa sms idag fast än att jag vill och Tage han sover just nu. Får man åka till jobbet i sin one piece, osminkad? För vem bryr sig. Skadad. Inser att jag är sen. Sen i livet. Ångest. Ångest kräver energi. Därför orkar man inte göra nåt annat. När ska jag bli bättre än mitt stirrande? Jag vill mer i livet. Men kommer aldrig dit.. Inga svar och jag sitter nog här en stund till..
Waking up in london
Så här är jag, vaknar upp till samma känslor som vi gick o la oss med. Inte känns det bäätre. Men det kommer det göra när jag ser dej. Sen kommer jag börja om. För jag vill inte släppa taget men kan inte hålla taget när ja är här själv. Man är huvudpersonen i sitt eget liv men just nu är du den enda som är nöjd, du verkar nöja dig medans jag kämpar för att hålla taget. Jag är inte nöjd och tänker nu aldrig mer skämmas över det. Att vilja samma sak.
missing you
And I'm gon' try to hold it all in Try to hold back my tears So it don't make you stay here I'mma try to be a big girl now Cause I don't wanna be the reason you don't leave Farewell
OCH SAKEN ÄR!
att jag känner mig som en jävla pesten sjukdom så fort jag öppnar käften.........
Please stay
Insåg under ett kort o onödigt samtal att jag kan inte göra detta. Det här är inget sett att leva på. För mig är detta inte ett alternativ. Det är en dubbelmoral. Och en runda i mataffären kan gör så ont. Jag är lycklig. Sen är jag olyckligast i världen. Jag svävar på moln, sen gör allting ont. Så när jag sa jag skulle ge allt, vad det nog till denna punkten jag menade med allt. För mig är detta inte längre en möjlighet, där finns ingen möjlighet utan dej heller. Så fortsätta utan att våga gå bakåt eller framåt. Vill aldrig va utan dej. Nu är jag alltid utan dej. Vad är menigen med det. Vad är meningen med att vilja ge allt av sitt liv till någon annan när man lever i två helt skilda världar. Försöker ta mig framåt men hamnar alltid bakom.
När ska vi börjar göra mod av sorgen och börjar agera?
Efter en vecka känns det alltid lite lättare. Och kanske kommer jag aldrig lära mig att känna det jag verkligen gör. kanske kommer jag aldrig säga riktigt allt jag tycker och tänker. Kanske kommer jag alltid bli övertalad till att ha fel för att jag är rädd att förlora. 2012 är mitt år att blomma. Det har jag och Frida kommit överens om. Kanske gör jag inte saker på de bästa och smartaste sättet. Men det viktigaste för mig är att jag vågar berätta en del av vad jag känner, jag vågar höra ett svar och jag vågar se att du fortfarande stannar. Utvecklingsvägen är lång och det viktigaste för mig att du vågar se tillsammans med mig, att du vågar stanna. Mörkret faller snabbt och snart börjar vi om igen. Det viktigaste är att vi vågar.
Typ
Inser att detta är helt omöjligt för mig att göra..
Ink
Ångesten bara övergår till idag och jag får inte ner lunchen för gråten är i halsen. Idag vill jag här ifrån, men idag går jag tillbaka till att inte säga ett ord.. Tystnad, kanske ger smärtan ro!
Liksom
Du säger potatis och jag säger köttbullar.
...
Ångesten tog över denna natten och det är helt omöjligt att sova.. Stödet är oklanderligt och smärtan Är sjuk. Det blir inte bättre idag.
Scream
Bra. Bra på alla sätt o visa. Jag är en skugga du håller gömd.. Men bra på allt. Saker som dom fastnar lätt i mitt huvud. Jag grät i timmar. Skakade av rädsla. Du sov. Men bra på alla vis. Jag är inte fel fri , men jag skulle aldrig behandla en skadad människa så. Jag har en förståelse som du fullständigt saknar. Oerhört glad för att livet formar sig som du vill, medans mitt inte är viktigt. Medans jag är skuggan , här borta, gömd . Villkoren med mig va inte dom samma. Kanske är det bara så att du inte har möjlighet att se livet som jag. Du har hjälpt mig mycket, men just vet jag aldrig om det vatt ärligt.. Och jag skakade, det handlade inte ens om dig. Du undrade vad som va fel.. Medans du hade sovit en hel natt och jag gråtit som en gris. Och sanningen känns onödig just nu för vi va på ett bra ställe tills du lämnade mig här i skuggan och inte kunde bry dig mindre om vart jag går. Om jag stannar eller går. Jag är färdig i denna skuggan och sanningen bara upprepar sig själv. Villkoren va aldrig för mig. Så va det sagt..
One and only
Skadad. Av saker som gjort ont. Skadad. Du anklagar. Du hycklar. Och här är jag skadad av allt jag vatt. Som inte går ihop med allt vi är. Börjar smått tröttna på att vara något du gillar att vara utan. Vet du hur det känns att känna sig som pesten? att ständigt känna sig som en sjukdom för att inte bli bortglömd. Kanske är det de brutala avståndet som egentligen gör ont. Men du bevisar ingenting för mig när du behöver göra det.
Headlights
Det är sant som dom säger. Kanske är det därför jag under alla dessa åren hållt tyst. Människor vill inte en väl eller så bryr dom sig inte. Idag känns allt lite förlorat. Jag vill mer för mig själv, och det som står i vägen är väl egentligen inte något annat än jag själv och kanske måste man då bara ge sig fan på vad man vill. Kanske hade jag bara hoppats att för en gångs skull inte göra det själv.. Vill inte känna mig som pesten, men det är vad jag känner mig som igen.. Så vad gör vi. Tage vad gör vi?
Up
Idag. Idag finns det inget jag hellre vill än att bara ligga i dina armar. Känna din värme, din kärlek. Känner mig säker och varm inombords. Om du kunde förstå vad du gör för mig. Om du kunde förstå att du är världen för mig. Idag kämpar jag mot att säga upp allt och fly till din armar. Jag kämpar. Men det tar varje del av mig att beehöva va utan dig. Vardag med dig är för mig guld. Guldvärt.
Beslut..
Längtar bort. Längtar hem. Det har blivit som det alltid blir. Månaden är sju. Hmm.. Vi är sex. Tanken över att förlora dig, får mig att skaka. Känner mig hemma. Och här vilse. För rätta saken skull borde det va tvärt om. Tanken att förlora dig finns inte. Men jag står inte ut. Står inte ut utan dej.
Goddag
Vakna till en ny energi idag, typ ett jävlaranamma? Ja. Tage har inte fått gå ut än. Men jag har fastnat på arbetsförmedlingen.. Och nu spydde han, två gånger. Typiskt. Allt jag vill är nog att åka till london.
Mening
Idag är en sånhär dag där det känns meningslöst att stå här och ingen verkar vilja lyssna på min klagan. Jag är avundsjuk på personer som har allt färdigt. Funderat ut allt och vet precis vad dom vill plugga till eller jobba med. Vägrar nöja mig med detta. Men hur ska man fortsätta när man inte vet var man fortsätter? Kanske är det liksom deppet över att man gått in i lågsäsong och det känns super duper mega fucking trisst. Eller är det att jag liksom doppat tån i det stora havet och fastnat med andra foten på land och nu kommer jag inte låss liksom. Eller har jag liksom bara en livskris..
Long time
Ursäktar för min långa frånvaro
men början av året gick i uppförsbacke?
För varje dag som gick blev det bättre
och problemen vi hade var köttfärsås eller bacon?
Nu ser jag Sverige passera utanför fönstret
medans jag lämnar stockholm och champagnen bakom mig
för att åka rätt in i tvivlet.
Medans jag väntar ut tiden och inser att samma problem
jag hade innan några veckors vardagsdröm består när
jag kommer hem och lägenheten står tom
Smällen i bakhuvudet under övergången börjar fade away
Vi hoppas det va den enda gången jag fick smaka på den rädslan
Kanske förtjänade jag huvudvärken,
för kanske tar min rädslor det bästa av mig ibland
men du byggde på ett berg som jag hoppas jag kan spränga.
Du är kärlek, skör, fin kärlek
Bekräftelse finns här ingen
Men jag är tålamodig med det
Men tiden för svar är inte långt borta.
Vi får se om jag återkommer.
...
Förlorar blomman o låser mig i rädslan. 2012 och det skrämmer skiten ur mig
