EMILIA,

 

Under haunted skies I see you 
Where love is lost, your ghost is found
I braved a hundred storms to leave you
As hard as you try, no I will never be knocked down

Ja här är jag igen, ber om tillåtelse över att bli förbannad. Cuz really whats the point? Det spelar nästan ingen roll var ellerhur du slänger ut ditt hjärta till allmänheten för hur det än kommer tillbaka är det i hundra delar. Börjar tappa förståndet. Vill något tillräckligt mycket. Du säger till mig att jag måste öppna mig, att jag måste, jag måste måste måste måste... Jag måste en jäääävla massa grejer. Men hur svårt kan det va för dig själv att lägga manken till en liten stund. Jag vet att jag måste en jävla massa grejer, jag är väl medveten om det. Jag har måstet detta hela livet. Men när det inte ens är för min skull (föööörståligt). Men när du väl ändå är här prova lägga manken till så kanske jag kan måste en massa.. Jag vet o förstår att du har andra måsten. Men vill man så kan man. thats about it. Du bevisar ingenting för mig. Det står mig upp i halsen att alltid va så jävla förstånde. Du ger mig ingenting förtillfället så vafan sitter jag här o väntar på..

Har hållt mig buisy hela dagen för i kroppen visste jag det skulle bli en skit dag, men jag gjorde det till en awesome dag. Vatt på hundra hemlig uppdrag, på biltema, hos pappa och sen har jag fått en dammsugare med :) Stolt happy vuxen. Så nu är familjen utökad igen. Nu är det jag, Tage, Betsy och Elsa. Vi är en bra familj nu. Och ja just det två nya buddhas till familjen med. Nu är dom uppe i åtta :) Sätter mig ner nu. Andas lite. Kan inte säga annat än att säga att karma is a bitch. Eller är det Rihanna? Eller kanske är det en good bitch mot mig idag. Kanske inte mot alla andra. Kanske har jag gjort nåt rätt ändå :P Andas och tankarna samlas nu till miljoner. Vi hörs tror jag!

 

true story. sucker.

Mooooget o va jätte uttråkad.

och här kommer den vanliga prestations ångesten. Omöjligt att jag någonsin kommer klara göra nåt annat. But I will!

Some things we can't control. Acceptera.

Trots alla motgångar detta året har jag aldrig kommit så långt. Alla motgångar va nog allt som behövdes för att komma igång. Bara en tanke. Med tanke på att här sitter jag med barn, bil och disk :) hahah!

Nongalanta idioter och envetna jävlar kan man få nog av. d.s

Den som pratar med mig imorgon, den som nämner rihanna, malmö eller stockholm till mig imorgon kommer dö. Imorgon skulle vatt en awesome dag. I någon planet. Så om någon våååågar nämna rihanna för mig idag eller imorgon eller alla andra dagar efter förväntar er en käftsmäll tillbaka. Sorry men jag är för pist för o glädjas för andra. Har haft en awesome dag dock! Så jag är inte arg just nu! :) Men på förhand!

Godmorgon fuckers! Kaffe i glaset, en nöjd hund på golvet och en fin Betsy utanför. Life feels liksom good right now. Vaknade i en stor saknad. En jävla skit saknad som jag inte vet vad jag ska göra med. Vissa saker är bara så svåra att fundera ut och denna grejen är inte lätt.. därför bara finner jag mig i hur allting är just nu. Medans jag växer. Medans han lär mig att jag är mer, medans jag själv ser att jag alltid vatt mer. Jag har bara sold myself short. Liksom grejerna jag skapar dom slutar existera i din närheten. Och du gör mig bättre. Att du orkar göra mig bättre. Du är precis alla dom grejerna han sa jag behövde. Jag ser att du är allt det. Men i ett paket för långt iväg.. Så ja jag vet inte vi fortsätter väl jobba framåt o se vart vi hamnar? Eller nåt? hmm.. Snedstigen o fixa betsy är vad som står på schemat idag.

I'm not far from the person I want to be. And that person I wanna be with you.

har en jävla energi idag, precis dammsugat o plockar undan överallt. Började segt nu är jag igång. Ledig helg med energi är fan underbart!

Som ett monster från ingenstans dyker du alltid upp när man är som lyckligast. Idag. Idag är jag fortf lika lycklig. Det är vad som är det bästa. Även om hela kroppen skakar, hjärnan snurrar och man kan inte riktigt låta bli så kunde jag. Starkare än någonsin inser jag att jag är när jag väljer att gå rakt förbi dig. Funderingen att stanna och se, att ens titta på dej det fanns inte i min tankebana. Där fanns inte en känsla i min kropp. Visst drar det upp allt som varit att se dej första gången på nästan snart ett år sådär, ensam och sårbar. Det gjorde inte ont, jag kände mig inte ledsen, mest förbannad över att du fortf är det fegaste kräket som vandrat i ett par skor. Hade du förändrats blivit männsika så hade du gjort rätt för dej. Men jag vet att det kommer aldrig ske, för så feg är du. Jag inser hur stark jag är när jag ser dej och hur svag du är. Jag behöver inte dig för nåt, har nog aldrig faktiskt gjort. Skakandet, paniken, snurrandet det måste va rädslan. Rädslan över vad det vet jag inte. Men den stunden jag gick förbi dig och insåg att du va luft, den stunden jag gjorde vad jag sa jag skulle göra, den stunden.. det va i den stunden jag vann allt jag förlorat. Så I forgive you. Cuz I don't care anymore. I win you lose. Snipp snapp slut så va sagan slut.

Tydligen så blir man aldrig riktigt självständig. Tydligen krävs det två familjer och hundra viljor för något ska gå igenom och inte ens då kan en simpel grej bli lätt. Tydligen så blir man aldrig självständig. Och tydlingen ska man få kämpa livet av sig varje gång man vill något.. Myndig? När blev det aldrig? jag vet, man vill det bästa o blablabla.. Jag vill bara gör något för att jag vill? Ska det va så jävla svårt? Låt mig göra mina misstag så kanske jag lär av dem isf.

Så nu har jag gjort vad jag ska idag. har gått en låång promenad med Tage ( i regnet dock), duschat tage och borstat honom. Diskat upp allt och sorterat all tvätt. Nu har jag gjort en chailatte och tänker mysa i soffan resten av kvällen. Mycket vila så är vi på topp imon, och en whiskey - det är vad chefen har sagt!

 

Ni som har dolce-gusto, prova deras chai latte. Den är magisk. Godare än på café. Jag är iaf helt såld!

 

 

I dom starkare stunderna är funderingarna på att ge upp detta som starkast. Vet inte varför. eller är det i dom stunderna jag ser hur bra jag är själv? I dom stunderna jag vägrar bli sårad. det är i dom stunderna jag ser sanningen. inser hur knäpp jag blir, kontrollerarar - försöker kontrollera att inte bli sårad. Sårar mig själv istället. Kanske är jag inte där än. Pallar inte va knäpp. Starkast. Så stark så det är löjligt.. Man kan inte kontrollera allt. Men man kan åtminstonde öppna ögonen för vad man ser. För varför inte bara veta det du vet, utan hitta nya saker att bli knäpp över. Borde jag kanske bara göra nåt som funkar för mig.

Känner mig lite bättre idag faktiskt, nog ingen feber. Bara ont idom jävla mandlarna. Hoppas jag kan jobba imorgon. Vill jobba imorgon, för det är suprise. Haha tänkte avslöja men det får man ju inte. Wooopps!

Så har kommit över min bitterhet nu med ytterligare lite choklad och en promenad med Taggen och Kelly clarkson nya skiva, som förööööövrigt är klockrent :D Skulle gå o lägga mig men fastnade ytterligare igen. Lyckligt lottad ja. Fullträff, ja! Blir glad, ja :)

tur man har facebook ändå liksom, ifall människor har glömt bort att det finns telefon och ett sätt att komminucera förutom när dom vill man ska va ett uppslagsvärk på världens alla teknikprylar, finns även nåt som heter ÅKA O HANDLA I BUTIK JÄVLEN SJÄLV!

Ligger nedbäddad i soffan med tända ljus och chailatte (som förövrigt va aaaasgod) och choklad. Kollar på criminal minds. När höstkvällarna är som mysigast. Saknas bara en snygging bredvid! Gick till slut hem tidigare från jobbet, dagen va för mkt i sig och febern tog över tillslut. Va inte väck hela dagen iaf. Eller ja på både fias och carolines sms va jag kanske det :P haha!

Kära vänner! Tydligen ska det alltid va nåt. Ingen dag kan va en normaldag. Nåja det gör mig ingenting. vad vore livet utan lite spänning liksom? tss.. Dagens huvudvärk är mina jävla mandlar. Dom är större idag och gör mer ont idag. feberfrossa och kontrollanter. Underbart kul att stå här o se glad ut när man vill ligga under täcker o frysa med en chailatte? Haha jag ska köpa chailatte idag. Duktigt insnöad på det.


Missing my baby! så det så.
hejdå på er.


ps jag behöver inte klä ut mig till en pumpa.
och jag gick inte vilse i lördags ds.

I'm ashamed of my life because its empty.

Stolt över att jag faktiskt lyckats åstakomma lite idag trots jag bara ville ligga under täcket o dö. nu sitter jag o äter barngodis, som jag mamma o hanna alltid åt när jag o hanna va mindre. Såna man slår knutar på o sen äter :P haha gott! jaha nu då? nu ska jag väl fundera lite på detta. hej

 

jag innan party i lördags :)

this is starting to get to me..

Jodå, har kommit igång med städning. Kommit en bra bit faktiskt. Har tom börjat med disken, vilket jag aldrig trodde jag skulle göra. Men det kommer nog ta mig hela veckan :s så illa är det! Mitt i allt börja det brinna på balkongen så jag tappa fokus och hamna på stalker mode på faaajjsan! Facebook gör mer illa än nytta, stör mig på att jag är så beroende av det. Kommer va min död för mitt sociala liv, haha kommer umgås med facebook istället och sen kommer jag hitta massa grejer som inte betyder nåt och få det att betyda nåt för det är så man gör. Skulle dock vatt ännu jobbigare att inte ha en facebook för då kan man ju inte ha koll alls. och jag fattar ingenting, för jag hade en bild och jag fick den uppfattningen liksom och sen hände ja facebook. Så nu fattar jag ingenting. Gör du liksom? för vad är det värt liksom..

112, mina mandlar är förtillfället större än mount everest. Jag kan inte svälja och febern smyger sig sakta på. Min lägenhet ser ut som tyskland på andra världskriget och all disken står på diskbänken istället för i skåpen. Gaaad! Dessutom behöver jag tvätta. När allt jag vill är att lägga mig ner o dö. Mår inge vidare alls idag.

precis när jag började lita på dig så dök alla tvivel upp igen.. don't know how to trust you.

Man är som en jävla karusell, ena dagen är det upp, andra är det ner. Inget som håller i värst länge alls.. Idag är det ner. Känner mig längst ner i näringskedjan idag. Vill bara krypa ihop i fosterställning o gömma mig och äta så mkt choklad så jag har det över hela ansiktet. Och ibland önskar man att man kunde säga det istället för att säga något hela annat. Ibland önskar jag att istället för att le att jag kunde säga, jag känner mig som ingenting idag - jag önskar jag kunde få stanna hemma o dö ut där ni inte kan titta på mig. Längst ner i näringskedjan, ingenting värt. Önskar jag kunde säga det istället för att säga att jag saknar dej.

damn. damn. damn. What I would do to have you here... To have you near.

Jag saknar nu alla hjärnceller efter allt förvirrande jobb. Min lägenhet ser fortf ut som fan. Söndag ska jag städa. och se om jag kan låna någons tvättmaskin :S Nåväl snart dags o dra o jobba igen. Tar igen all månads jobb på en vecka liksom.. Sen kan man ju va arg för att klockslagen inte stämmer övernens. duscha, systemet, jobb, hem, sova, jobba, fest hos stolle, hem, sova, vakna, städa. Så du har ni koll på vad jag gör i helgen. See ya!

psykar ut mig själv fullständigt. Rädd för att du är jag. Psyk, psyk. Hur slutar man psyka ut sig själv? Råd o tips? Innan jag psykar ut mig själv genom dörren.

Kommer ni ihåg att jag ska när helvetet fryser till is? det va nog precis vad som hände. Satsa. Nya mål. Ser något helt annat. Man måste våga satsa för att vinna. Yes sir!

På riktigt så finns där så många fler intressanta ställen jag hellre skulle vilja va på än här. Aldrig har jag känt så här om detta. Men det är kanske för jag inte sett vad som finns där, nu har jag. Vem på fullaste allvar mer än jag, springer ut ur affärer för att undvika folk? Vem mer än jag träffar alltid fel folk? Visst staden är inte så stor men allvarligt? Tycker inte det är kul. Just say the word. Sen å andra sidan, jag har fått mitt svar så här är jag. Och kommer väl va tills helvetet fryser till is. Iofs är vi inte så långt ifrån det heller. Bara fattar inte oddsen att detta blev jag? Jag sa aldrig. Nu säger jag shit va trög jag är. När jag tom kan yttra mig om saker jag vanligtvis håller för mig själv vet ni att det är stort. Så dagen har gått i jobb, från jobb till rosa party. Beställt buddha. Så nu har jag slängt osten i lådan och besticken och besticken i kylen.. Tror jag skiter i detta för idag och åker o jobbar imon med.

Antagligen ja. Hjärnan bubblar av funderingar idag. Snart dags o dra mot jobb. And i cant tell you, I just hold it in me. Nåväl, snart dags att ta sig an lite jobb. Känns som hundra år sedan. Yes i does.

 

jag vill ha såhär fin färg på mitt hår igen..

Där va hundra av oss. Möjligtvis hundra av oss. Men just då i den stunden, i det huset, just då - va vi tre. Och där va ett löfte, to keep me safe. Men i efterhand inser jag att vi va aldrig tre, ni va en och jag va ingen. Jag va rädd, döds rädd och ingen som had my back. Så jag ställde mig upp och hade er. I det tommaste löftet så va det de enda jag trodde på, att du skulle skydda mig. Jag antar att inget spelar någon roll i dag, för jag valde att stanna medans ni valde att fortsätta. Medberoende eller förtrollade. Jag vet inte. Eller paniken i ögonen när du förstått att du misslyckats. Men det va inte mig du såg, det va din panik, din rädsla, din frihet. Aldrig mig. Du gick snabbare än vinden hann vända och allt jag hade kvar va platsen på golvet, längst ner i näringskedjan. Ni flydde. Jag va här. Och ni flydde. Medans alla andra fick sätta ihopa mig i bitar, dom bitarna som ni hade gjort. Nertystad. Rädd. Förstörd. Krossad. Och fortfarande tvekade jag inte en sekund att vara där för någon av er, om ni behövde mig. Jag drog dig upp från botten, jag gjorde det. Och ändå så sviker du mig gång på gång, varje dag. Kanske har jag inte rätten att skylla på dej, men du kunde åtminstonde skyddat mig. För även om du inte visste hur jag mådde, så visste du vem jag va. Hela mitt liv har du vetat vem jag va. Och jag vet inte ens om du är värd att hjälpas upp igen och igen när det enda du gör är att trycker mig längre ner hela tiden. I'm a hand full, jag är en mess och jag är hundra miljoner grejer, men jag är inte säker, eller stabil. När han sa att han skulle ta hand om mig, brast en panik ut inom mig, ord som jag helt enkelt inte ville lyssna på för det va ord jag aldrig varit värd, ord jag aldrig hört, ord jag aldrig förstått. han gör exakt det ni misslyckats med hela mitt liv. Och jag önskar jag kunde vara så mkt mer för honom än detta jag är. Hur kan han se mig, förstå mig när du som vatt halva mitt liv inte kan ställa dej upp för mig? Och i mina öron va det de finaste jag någonsin har hört, enkla ord så fina. Som jag aldrig hört förut. Hur fucked up är inte jag? Hur fucked up är inte det?

vem har egentligen bestämt att städa ska va en tråkig grej? Jag önskar någon hade bestämt annorlunda. För jag önskar jag va bättre på o städa o diska. Kan man inte bli typ hypnoteiserad för att man ska tycka det är kul eller nåt?

Vill spy. Vill spy av tanken att jag vågar inte lita på dej. Vill spy varje gång jag inte vet var du är. Vill spy på tanken att detta är isf vad man får vänja sig vid. Kanske är det precis det du vill. Vänja dej vid detta..?

If im right here, never escape. Åh, tiden ja den flyger förbi. Och nu är vi här igen. Jag är här och du någon annanstans. På en sekund är allt som det brukar. Helt rätt men så fel på på alla möjliga sätt. Tillbaka till o undra hur jag ska göra det. Behöver dej, som trycker ner mig på marken.

Påväga hem från stockholm, med stoooor sorg i hjärtat. Det har varit underbara dagar. Men allt en helg bör innehålla. Det började kännas som vardag och jag blev nästan bekväm. Så fortf lite halvbakis sen i lördag då jag nog hade min längst utgång någonsin. Vi va på Berns i sex timmar. Det kändes som en. Innan dess va vi någon annanstans i typ två timmar typ. Haha världens längst utgång, kändes som världens kortaste. Men tiden går snabbt när man har kul!

bakis dag. Söndag. åka hem imorgon bitti. Jag känner mig som en död hummer och helst av allt vill jag öppna käften och skrika! Ja hejdå..

Ja här är vi i något slags mellan land. Mellan himmel, mellan jord. En underbar kontrast. Kan inte låta bli att önska att man alltid levde i denna bubblan. Världen utanför existerar inte. Det är bara allt i denna lilla underbara bubbla. Äta en bit mat är som att sväva på moln. Den enda oro som finns är oron över när bubblan ska spricka. Man har så mkt att säga, så mkt att ge men ingenting som kommer ut. Ingenting som kommer fram och ingenting som faktiskt spelar någon roll när man är här. Jag är inte ensam i en bubbla. Jag är två. Jag är två stycken och jag känner mig som det. För första gången någonsin. Medans någon går förbi skyndande till nästa stop, nästa oro och nästa måste så är det jag som är två. Inte jag som skyndar. Kan inte hjälpa att tro att det är såhär livet egentligen ska vara för att det ska vara maximalt. I en värld där du slipper ta alla lätta som tunga beslut själv, där du slipper gå igenom världen skyndandes för att ingen ska se vad du egentligen döljer, oro i ögonen eller rädslan i stegen. Kan inte hjälpa att tro att denna världen är byggd för att vara två. Maximalt. Svävar. Jag svävar förbi utan att se och det gör mig absolut ingenting. Tiden springer förbi medans jag svävar och sen tar den slut. Skulle inte vi kunna vara föralltid?

Lördag i stockholm. Vem vet om jag kommer hem för jag har ingen biljett. Idag ska vi göra nåt i stockholm. Ta oss utanför liksom. Yes darlings. I fantsin svävar allt så fint. Be back!

Babydog has left the building. Jag skulle laga middag, vaknade av att jag pratade i telefon. Insåg att jag hade sovit i en och en halv timme. Fan. Skulle laga middag. Tog allt jag hittade. Bacon, ägg, köttbullar, ris, purjolök och riven ost. Tappade ut allt ris i vasken. Så det blev bacon, ägg, köttbullar, purjolök och rivenost. Ingen hitt. För mkt fett. Ville återigen spy av maten. Klockan sex i morgon bitti styr jag och frida kosen mot stockholm. Så där av fan att jag somnade på soffan. Inser att det ör den sömn jag kommer ha att göra med idag. Så minus sömnen har jag inte duschat sen i lördags. Så jag behöver verkligen duscha och packa färdigt innan klockan blir sex. Ja ursäkta men jag har vatt i en koma. En koma utan känslor, och sinnen. Men känner inte hur det luktar. Så vad jag kommer göra nu är att lämna röran här hemma, med röran menar jag min lägenhet och fly mot massa känslor. Tänker inte skriva ursäkt i detta inlägget en gång till. Så. ja, jag vet att jag har börjat packa. Men ingen aning om vad jag packat ner. Eeeh, vii hörs.

Stockholms picture.

hitta energi, vakna och gick upp o packa. Hittade tillbaka till mode, levande. tror jag hitta energi i att huxflux drar jag till stockholm imorgon. Eller ja det va inte så huxflux, mer huxflux att jag stannar.

Det är tisdag och jag känner mig lite mer klar i huvudet. Provar en kopp kaffe till och sen får vi se.

Börjar tro att detta inte är normalt. Börjar tro och känna att detta inte va en period. Jag har alltid varit rädd för detta, jag har alltid undrat och sagt och trott att det är hur jag också kommer sluta. Någonstans har det legat inom mig, i kroppen hela tiden. Vilken normaltfuntad människa har det ens inom kroppen? Tror detta året har utlöst det mer än någonsin, på gott och ont. Jag har sett det innan, men alltid trott det va en fas. Jag har levet i det, tagit efter det men aldrig riktigt förstått, aldrig riktigt fått va med, aldrig riktigt hunnit komma över det. Just nu i denna stunden har jag riktigt svårt för att se vem jag är. Men jag ser mig i alla de delar. Jag ser mig i allt jag redan vatt med om, jag ser mig i dig, genom mina ögon på nåt vis. Jag vet inte vad det gör mig. Jag har en konstig förvirring att allt i livet blir falskt. För det är så jag har sett dej. Jag har trott att alla dom känslorna du hade va för att du va den du va , men en sjukdom kan väl omöjligt förvränga känslor? Eller kan dom? Jag vet inte. Hela min syn är förvrängd, för ingen har riktigt gett mig chansen att förstå. Snarare stängt ute mig för att skydda mig. Så jag har gått igenom detta själv, på mitt vis och gjort mig stark på det viset. Det som istället gör mig svag nu. Kunskap är allt och just nu är jag mer än att mest rädd för mig själv.. Så om dom inte såg, vem ska du se? Utbildad och kunninga människor som borde utbildat mig, om inte dom kan göra det. Vem ska då göra det?

ett litet ord kan bli så fel. Välj ord väl.

måndag i all ära och jag har knappt gått upp. reste mig från sängen efter att tage hade försökt få upp mig i flera timmar. vi gick ut. Vi gick in. Jag gick o satte mig i soffan. Nu sitter jag här. Försöker omfamna en känsla. Försöker komma ifatt helgen. Försöker vakna. Men här sitter jag med mitt kaffe och mina kanelbullar. Läser och fördjupar mig i psykvården. Den är sjuk. Det sjukaste är att varje dag tar någon livet av sig som ligger inlagd på sluten psykvård. Varje dag - en person. Förstår ni att det är sjukt? Förstår ni att sånt borde inte hända överhuvudtaget. Staten har nolltolerans på självmord. Hur tycker ni det går för dom? Ska nog inte resa mig här ifrån idag iaf. För jag känner inte för det. Ska läsa hundra artiklar och dricka ännu mer kaffe. Jag önskar jag va en poet dessutom.

genomrutten. genomsur. genomkall. genomsugit. genom allt. Jag vägrar lägga mig ner. Men allt jag ser är genomruttet idag. Jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Jag är inte glad. Jag är inte lycklig. Jag är genom rutten. Förståelse. jag saknar förståelse.

Osäker i något så jävla säkert. Det börjar bli en delad mening, en splittad personlighet en person jag inte känner. Eller? Jag vet inte. Hur löser man dett? hur går man vidare. Bilder. I månader skrev jag om bilder. Är det där jag hamnat igen? Är det liksom allt jag har, bilder. Du är ett mirakel till världen, bättre än något jag någonsin sett men exakt som mönstret i mitt liv. Tappade helt uppfattningen och fattar nu ingenting. Bara bilder. Helgen har iaf varit underbar.

det gör ont..

att lita på en känsla kan va det smartaste eller det dummaste du gör. Vad jag har lärt mig är att alltid lita på mig själv. Vad jag har lärt mig att du ska inte trampa över berg för att ta reda på sanningen. För vad du förlorar "is the tust" till alla andra. Kan inte riktigt se klart idag, kan inte riktigt se något överhuvudtaget. Jag är mest tom. Inte alls riktigt säker på vad jag känner eller vet. Hur ska man liksom veta. Välja att lita på någon annan än sig själv eller blunda för dig själv. Jag har redan sett sanningen så egentligen vad väntar jag på?

idag är det livet hundra mil ifrån mig. Idag är det de. idag är jag lycklig. Glad. Även om jag känner en genomgånde bitterhet alltid, så är det dessa dagarna som räknas. När man är nere på marken, glad, ler och inser att det är faktiskt inte så farligt ändå. Vill somna o vakna imorgon! Och hoppas att dagen imorgon varar föralltid.

även om jag är kall och avtrubbad och paranoid. Så gör du mig hel i små ögonblick. I små ögonblick kan jag ta åt mig av vad du säger. Imellan stunder när jag inte skapar en historia som inte finns, i mellan de stunder när jag är rädd och avtrubbad och förstörd så gör du mig hel, i de ögonblicken gör du mig bättre. Du gör mig jordnära och lugn. När jag ser i någon annans blick ett främande uttryck, ett uttryck som säger mer för mig än för denna, i samma denna som satte huvudet på spiken i vad jag behövde. Så inser jag varje dag det mer och mer att det är vad du ger mig. Något någon annan aldrig gett till mig. Du gör mig stadig med båda fötterna på jorden, det är vad du gör mig till. I dom små ögonblicken när vi har allt gör du mig till människa. You give me reason to hope

Finns det något värre vis o starta dagen på än att man märker att man ligger själv i sängen? Tage är ett jävla såll som blir arg så fårt man rör sig en millimieter när han sover. Så han har vatt sjuuukt ball o vågat sova i sin egen säng i natt. Jävla sätt maddafakkar! Jo o sen då, sen kommer man hit liksom maddafakkar! Kan man bli annat en pist när man ska behöva bråka med folk de första man gör innan man ens hunnit käka frukost. I curse the day i found this. Still I love it every day. Men ändå jävla maddafakk!

Inspiration noll att skriva nåt inspirerande här. Men tänkte att jag skulle försöka iaf :P Så ondsdag? Hela veckan har jag vatt i neutralt läge, inga känslor för nåt överhuvudtaget typ. Dom säger ju man ska acceptera sitt känslomässiga tillstånd så det är vad jag gör. Neutralt funkar bra för mig. Gud lät jag bara inte som en hel bok med psykobabbel precis? Whatever. Som sagt ja onsdag jag är ledig. Jobbar sjukt konstigt denna veckan, typ varannan dag. Haha! Längtar till fredag helt plötsligt. Och efter sömn. Inte sovit ett skit inatt, vaknade mitt i en mardröm och en skräckfilm som stod på på tvn. Vaknade o tänkte på dej, det va så längesen. Jag vet inte varför. Kändes som du behövde mig. Så om tanken slår dig att du behöver mig, så glöm de :)

 

long time ago

Så besviken. så fruktansvärt besviken.

Det är måndag, jag känner livsgnista! Livsgnista in i själen. Har gjort sen i lördags. Så nu fortsätter vi awesome måndag (även kallad bitch måndag).. tjaa!